Den siste torparen
 

Stig Eriksson berättar om torpet Toresunds Huvud  -  Vår Tomtstuga

Sommaren 2019 hade vi bjudit in Stig Eriksson att berätta om torpet Toresunds Huvud. Stig, tillsammans med sina föräldrar Anna och Hugo, var de sista som bodde på, och brukade torpet. De bodde i det som i dag kallas Tomtstugan. Tyvärr måste föredraget ställas in av personliga skäl. I stället besökte Helena och Lotta i Festkommittén senare Stig i hans hem i Strängnäs och fick en pratstund med honom.
Här är Stigs historia.

Stig gick i småskolan, klass 1 och 2, i den skola, nu bostad, som ligger nära Edeby gård. Den hette då Herresta småskola. Därefter gick han klass 3-6 i storskolan som då fanns i nuvarande Hembygdsföreningens lokaler vid Toresunds kyrka. Under de här åren bodde Stig med sina föräldrar på Herresta Gård, där pappa Hugo var anställd. Det var ganska lång skolväg och Stig tog sig till skolan på skidor, med spark, gick  eller med cykel. De barn som då bodde på Toresunds Huvud, Stenudden, Norrsätra, Bryggan och andra torp hade ännu längre väg. Många föräldrar hade inte råd med cykel. På sommaren kunde Herrestabarnen bada vid Hästholmen (nuvarande badet) på vägen hem från skolan.

Stig har de senaste 10-12 åren varit aktiv i Stallarholmens Hembygdsförening. Han brukar skriva i föreningens årsskrift och har också bidragit med ett par böcker. Dessa har vi köpt in och de finns att låna i  Tomtstugan. Skriv ett mejl till Festkommittén och meddela vem som lånat, så vi vet var de finns. 

Ladda ned och läs Stigs egen berättelse

Stig var tekniskt intresserad och byggde som 13-14 åring en kanot och han reparerade cyklar och radioapparater åt Herrestaborna.
Stig och föräldrarna, som önskade något eget, flyttade till torpet Toresunds Huvud och trodde att lantbruket skulle bli Stigs framtid. De slet utan elektricitet, telefon, vvs, traktor och andra, nu naturliga förutsättningar, i ett par år. Kriget betydde goda tider för småbrukare.  Stig trivdes att bo på torpet men hans stora intresse för teknik gjorde dock att han efter mycket, mycket, lång tvekan bestämde sig för att överge lantbruket och skaffa ett mer tekniskt arbete. Ett annat skäl var att kriget tog slut efter några år och förutsättningarna för ett mycket litet lantbruk försämrades totalt. Bensinen kom in till landet och traktorerna tog över.
Stig var ledsen att göra föräldrarna besvikna över att deras dröm om ett eget litet lantbruk inte kunde fortsätta. Men de förstod också att det var ett steg som han måste ta. Efter några år slutade också de med torplivet och Hugo återgick till att arbeta på Herresta gård resten av sitt arbetsliv.

Stig började arbeta på en bilverkstad. Han studerade på egen hand och fritid till en ingenjörsexamen. Han blev direkt erbjuden en anställning inom General Motors. Då världens största biltillverkare. Han fick ägna sig åt teknik som han ville, men gled med tiden över till marknadsföring. Han slutade, efter trettio år, som Sales Promotion Manager för GM i Sverige. Efter pensioneringen ägnade han sig åt egen konsultverksamhet.

Under samtalet med Stig återkommer han flera gånger till hur svårt det var att ta beslutet att överge föräldrarna och det gemensamma torparlivet. Det kändes, och känns fortfarande, fast de är borta, som ett svek mot dem. De själva kom ju senare att inse att det var det rätta. Men sveket finns kvar där inne hos Stig.

Vi önskar att ni alla kunde höra honom berätta, som det var tänkt, men nu kan ni i stället ladda ned hans föredrag ”Den sista torparen” här uppe till höger.